När jag hörde ordet Pomodoro för första gången trodde jag att det var en italiensk pastasås. Och även om det kanske låter lite konstigt, var jag inte helt fel ute. Pomodoro betyder nämligen tomat på italienska. Så ja, det är italienska och handlar om mat – men det är inte alls vad det här inlägget ska handla om.
Det visade sig att Pomodoro också är namnet på en teknik för att ta kontroll över sin tid. Namnet kommer från en italienare som skapade metoden och använde en timer som såg ut som en tomat.
Vad är Pomodoro-tekniken?
Pomodoro-tekniken går ut på att dela upp arbetet i korta intervaller. Grundidén är enkel:
- Välj en uppgift du vill arbeta med.
- Ställ en timer på 25 minuter och arbeta med full fokus tills tiden är slut.
- Ta en kort paus på 5 minuter.
- Upprepa cykeln. Efter fyra arbetspass tar du en längre paus på 15–30 minuter.
Intervallen med 25 minuter arbete och 5 minuter paus är standard, men du kan anpassa dem efter vad som fungerar bäst för dig. Det viktiga är att tekniken ska hjälpa dig, inte stressa dig.
När Pomodoro hjälpte mig att rensa kryddskåpet
Jag använder ofta Pomodoro-tekniken för tråkiga uppgifter som jag helst vill skjuta upp, till exempel bokföring eller när jag bestämde mig för att rensa kryddskåpet.
När det gäller kryddskåpet hade jag länge skjutit upp det eftersom jag trodde att det skulle ta en evighet. Men Pomodoro-metoden hjälpte mig att komma igång. Jag satte timern på 25 minuter och började sortera. Och vet du vad? Jag insåg snart att det inte var så jobbigt som jag hade trott – efter ett enda pass var jag nästan klar! Då fanns det ingen anledning att ta en paus, så jag lade fem minuter till och blev helt färdig.
Det här är en vanlig insikt med Pomodoro-tekniken: vi överskattar ofta hur lång tid en uppgift ska ta, och att bara komma igång kan vara den största utmaningen.
Pomodoro och bokföring – att göra det tråkiga möjligt
När jag har en dag fylld med bokföring framför mig är det lätt att känna sig oinspirerad. Men med Pomodoro-tekniken bryter jag ner arbetet till hanterbara delar.
Jag börjar med att sätta en timer på 25 minuter och gör mitt bästa under den tiden. När timern ringer tar jag en paus, reser mig upp och går omkring lite för att få igång blodcirkulationen. Innan jag startar nästa pass tittar jag tillbaka på vad jag åstadkommit. Ibland är det mindre än jag hoppats på, men då brukar jag inse att uppgiften kanske var ovanligt krånglig och krävde mer tid än vanligt.
Stärkt av att se mina framsteg startar jag en ny Pomodoro. Efter två eller tre pass byter jag ofta till en helt annan uppgift, eftersom variation hjälper mig att hålla motivationen uppe. Senare under dagen kan jag köra ytterligare en Pomodoro-cykel med bokföringen om det behövs.
Varför Pomodoro är att vara snäll mot sig själv
Det jag gillar mest med Pomodoro-tekniken är att den gör det lättare att komma igång, samtidigt som den inte kräver perfektion. Genom att sätta gränser för hur länge jag arbetar och planera in pauser, känner jag mig mindre stressad och mer produktiv.
Om du också har en uppgift du drar dig för att göra – kanske organisera något i köket, som jag gjorde med mitt kryddskåp – testa att använda Pomodoro-tekniken. Börja med ett enda 25-minuterspass och se hur långt du kommer. Du kanske blir förvånad över hur mycket du faktiskt får gjort!
Och om du vill läsa mer om hur jag organiserade kryddskåpet, kan du hitta det inlägget här ->
Vad tycker du om Pomodoro-tekniken?
Har du provat den själv? Eller har du andra knep för att få saker gjorda? Dela gärna med dig i kommentarerna – jag älskar att höra nya idéer!
